Åsikt: I en digital värld har tidningsomslag fortfarande en enorm vikt

Från vicepresident Kamala Harris Vogue-foton till före detta första damen Melania Trumps osynlighet, inverkan av tidningsomslag är fortfarande betydande.

Tidskriftsomslag från Vogue, Time och Der Spiegel som har fångat allmänhetens uppmärksamhet, trots övergången till en digital mediavärld.

Tidningsomslagen är i nyheterna igen. Vogues omslag av vicepresident Kamala Harris är bara det senaste som fångar publikens uppmärksamhet. Det blir inte det sista. Kraften i tidningens omslag i tryck har alltid varit betydande.

Redaktörerna jag pratar med säger regelbundet att när politiker eller kändisar intervjuas, undviker de aldrig att fråga om de är omslagsmaterial. De bryr sig inte om att presenteras på webben, på sociala medier, i en app, i någon form av digital plats. Allt de bryr sig om är om de kommer att finnas på omslaget till den tryckta tidningen.

Högprofilerade människor, det är tydligt, känner till kraften i tidningens omslag.

Utgivaren av People en Español, Monique Manso, berättade nyligen för mig att löftet om ett tryckt omslag var nyckeln till att få tillgång till viktiga personer. 'Det är trycket som får dem att vilja ge det exklusiva,' sa hon.

Tidningens chefredaktör, Armando Correa, beskrev en exklusiv kändis där personens barn skulle fotograferas offentligt för första gången, men att vara på tidningens tryckta omslag var en förutsättning.

Men som jag berättade för Scarlet Fu på Bloombergs Quicktake , beslutet om vad som ska visas på omslaget är fortfarande redaktörens privilegium, även om publiken kanske inte gillar det.

Vogues val av omslagsbilder för sin februariutgåva 2021, med Harris klädd i jeans och sneakers, möttes av en tsunami av kommentarer på sociala medier som anklagade tidningen för att 'vittvätta' vicepresidenten och visa respekt för henne genom att publicera en så avslappnad, informell bild.

I min intervju med Fu frågade hon varför Vogue inte gjorde ett delat omslag – publicerade olika omslag för samma nummer – med vicepresidenten. (Hennes fråga kom innan Vogue tillkännagav att de skulle skriva ut ett delat omslag i begränsad upplaga med ett annat foto som de tidigare hade planerat endast för digitalt.)

Delade omslag är ingen ny idé. jag har en samling av tidningar med anor från 1963 med delade omslag. De användes för att testa olika namn, bilder, omslagsrader — you name it. I andra fall producerade tidskrifter flera omslag som samlarobjekt. Till exempel gav TV Guide ut samlaromslag för att fira Star Treks 35-årsjubileum.

Under sin storhetstid skulle Redbook ha olika omslag - ett för prenumeranter och ett för tidningskiosken. För tidningskioskupplagan skulle folk få en omslagsrad med ordet 'sex' i den. För prenumeranter skulle det ordet ändras till 'kärlek'. Samma omslagsrad, men olika formuleringar.

En tidningsutgåva av Redbook, vänster, och en prenumerantutgåva, höger.

Men's Health gjorde ofta samma sak och lyfte fram sex och hemligheter för att bygga magmuskler på lösförsäljningsomslagen.

En tidningskioskupplaga av Men's Health, vänster, och en prenumerantutgåva, höger.

Tanken i båda fallen var att ordet 'sex' skulle fånga tidningsköparnas uppmärksamhet och få dem att plocka upp tidningen. Den extra betoningen behövs inte för prenumeranter, som redan har en relation till tidningarna.

Och trenden fortsätter idag. Tidningen InStyle är ett perfekt exempel. Titta på februarinumret – prenumeranter får ett omslag med minimal omslagsbehandling, en titel som du knappt kan se och en helkroppsbild av skådespelerskan och regissören Regina King. Tidningskiosken får ytterligare ett omslag med en mycket stor och djärv omslagslinje och en stor närbild av King.

En tidningskioskutgåva av InStyle, vänster, och en prenumerantutgåva, höger.

I januari presenterade InStyle före detta president Barack Obama på prenumerantomslaget, medan tidningskiosken visade skådespelerskan Jodie Comer.

En tidningskioskutgåva av InStyle, vänster, och en prenumerantutgåva, höger.

Men en ny fråga kan dyka upp. Måste det finnas ytterligare ett omslag för att tämja odjuret i sociala medier?

Titta på före detta första damen Melania Trump, som verkligen känner till kraften i tidningens omslag eftersom hon var en professionell modell i många år. Från Vogue till brittiska GQ prydde Trump omslagen till många toppmodetidningar. Men som första dam hade hon ingen sådan exponering. Under sina fyra år i Vita huset poserade hon inte en enda gång för en cover. Många andra första damer erbjöds det täckningsprivilegiet: Michelle Obama och Laura Bush, för att nämna två, men inte Trump.

Gjorde redaktörer ett politiskt uttalande genom att ignorera henne? Eller var de rädda för de sociala mediernas pushback som publiken inte är blyg att dela ut?

Tidningsomslaget är fortfarande ett kraftfullt verktyg. Titta bara på omslaget till The New Yorker den 25 januari, eller januariomslaget till tidningen New York.

Nya omslag från The New Yorker, vänster, och New York Magazine, höger.

Eller jämför omslaget till tidningen Time och dess redaktionella uttalanden. När de valde den tidigare presidenten Donald Trump som Årets person 2016, stod det 'President of the Divided States of America' ​​på omslagsraden. Men när de valde president Joe Biden och vicepresident Harris som Årets person 2020, stod det 'Changing America's Story' på omslagsraden.

Time Person of the Year täcker med president Joe Biden och vicepresident Kamala Harris, till vänster, valet 2020, och tidigare president Donald Trump, till höger, valet 2016.

Man undrar, är landet mindre delat i dag än för fyra år sedan?

Sociala medier är nu en misshandel som kan tvinga redaktörer att ändra sig och producera omslag för att lugna dem på sociala plattformar. Min fråga är, är de som kommenterar på sociala medier verkligen tidningens kunder?

Det finns en risk att redigeringskraften kan överlämnas till massor som inte alls reflekterar tidningens publik. När alla är redaktörer är ingen redaktör.