Ta Reda På Kompatibilitet Med Stjärntecken
Vem äger St. Petersburg Times? Varför det är viktigt för läsarna
Arkiv
Ett brev från Andrew Barnes till Times läsare
Av ANDREW BARNES
St. Petersburg Times, publicerad 26 december 1999
När jag avslutade årets arbete för några dagar sedan skrev jag på en mycket stor check, 22,5 miljoner dollar. Det var vinst som detta tidningsförlag har tjänat och avsatt under de senaste åren, och det gick till vår ägare, Poynter Institute.
Det var ett nöje att skicka bocken. En skuld som skapades för nästan 10 år sedan betalas. Jag har aldrig bränt ett bolån, men det måste kännas likadant. Äganderätten är säker. Det är dags att vända sig till nya utmaningar.
Men vi njuter också av ögonblicket och markerar vikten av tidningens högst ovanliga ägande.
Nelson Poynter, en Hoosier som kom att älska St. Petersburg, ägde majoriteten av St Petersburg Times, efter att ha köpt den av sin far, Paul Poynter. Han skapade Poynter Institute, som är en skola för journalister som nu ligger på Third Street South i St. Petersburg. (Egentligen kallade Poynter, en självutplånande man, det för Modern Media Institute, och vi bytte namn efter hans död 1978.)
Institutet hade två syften: att lära journalister unga och gamla och att hålla sin tidning oberoende och fri att tjäna sina samhällen. Tidningsutgivning, skrev han, är ett heligt förtroende och måste alltid utföras i allmänhetens intresse. Ägande av ett avlägset företag skulle göra det omöjligt.
Problemet var att han inte ägde alla aktier. Hans syster, Eleanor Poynter Jamison, ägde 200 aktier. Poynter försökte upprepade gånger köpa aktierna. Hans efterträdare, Eugene Patterson, försökte köpa aktierna från Mrs Jamison, och efter hennes död från hennes döttrar. De misslyckades med att göra det.
Precis när jag kom in på det här jobbet i slutet av 1988 fick vi veta att aktien var i händerna på en finansman från Texas vid namn Robert M. Bass. Han ville på något sätt överlåta sin andel till ägande av hela tidningen och få oss att skicka mer pengar till honom under tiden.
De av oss som driver tidningen kämpade emot. Vår lojalitet var till tidningen och dess samhällen, och till skolan, inte till en finansiärs större rikedom. Efter två av de mest utmanande åren i mitt liv slöts en affär som inkluderade skulden till Poynter, som var $30 miljoner tills vi betalade $7,5 miljoner tidigare i år. Nu är skulden betald. Poynter Institute äger alla aktier. Det stadiet är gjort.
Upplägget kokar ner till detta: ett vinstdrivande, skattebetalande förlag äger St. Petersburg Times och flera tidningar: Florida Trend, Congressional Quarterly och Governing. Företagets resultat efter skatt går till att bygga upp verksamheten och stödja Poynter Institute.
Det är inte så det fungerar i de flesta tidningar. Företagsägare i avlägsna städer saknar alltför ofta förtrogenhet med lokalbefolkningen och frågor. De kanske inte ens känner till tidningar särskilt väl. Som ett resultat är det enda som räknas för ägarna dollar, och läsarna lider.
Några av skillnaderna:
Om vår ägare krävde att vinsterna skulle vara dubbelt så höga som de är, skulle det oundvikligen skära ner i vår förmåga att anställa tillräckligt med folk och köpa tillräckligt med tidningspapper för att verkligen berätta vad som händer i våra samhällen. Vi driver en trevligt lönsam verksamhet så vi kan vara en utmärkt tidning; allt för många företag trycker tidningar så att de kan tjäna mycket pengar.
Priset på vårt papper är lågt. Vi håller det så så att alla medborgare kan bli informerade, inte bara de välbärgade. Vi tror att vår demokrati är beroende av informerade medborgare.
Vi ger bort pengar till lokala välgörenhetsorganisationer. Vi stöder politiska debatter. Vi stödjer dussintals stipendier årligen. Vi anser att det är vår plikt och vårt privilegium som medborgare att göra det.
Vi har spenderat stora summor under de senaste 25 åren för att utöka tidningens sortiment, norrut genom Citrus County, och nu även Hillsborough. Om en ägare hade krävt omedelbar vinst hade vi inte kunnat göra det, och vi skulle inte ha blivit Floridas största dagstidning.
Den här tidningen betjänar sina läsare, sina annonsörer och sin personal, och den gör det i den ordningen. Läsarna kommer först. Flera tidningar i Amerika har nyligen tillåtit affärsintressen eller annonsörstryck att störa detta band mellan en tidning och dess läsare. Det kommer vi aldrig att göra.
Journalistik kräver ibland hårda handlingar. Det är därför som reportrar aldrig riktigt kan vara vänner med personerna de bevakar. Även för hela tidningen kräver journalistiken ibland att vi retar upp annonsörerna som betalar våra räkningar, vilket skadar vår egen verksamhet på kort sikt, så att vi kan tjäna våra läsare på lång sikt.
* * *
Att ha ett förlag som ägs av en skola väcker frågor om vem som är ansvarig. Poynter satte upp det så att en person skulle ha kommandot, inte en kommitté, eftersom han trodde att en kommitté kanske inte skulle fatta de nödvändiga svåra besluten. Som VD röstar jag också på aktien på uppdrag av Poynter Institute. Jag valdes ut av Patterson, min föregångare, och har i sin tur utsett Paul Tash till min ställföreträdare och efterträdare när det är dags.
'Men vad,' frågade Poynter av sin advokat när han instruerade att det skulle fastställas så, 'tänk om en av dessa killar vill ta pengarna och springa?' Till vilket Poynter sägs ha svarat: 'Du måste lita på någon.'
Poynter trodde på solkusten men skulle inte ha vågat föreställa sig den tillväxt som regionen har sett. Han trodde visserligen på den här tidningen men förutsåg inte hur stor den skulle bli.
Han såg utmaningen med tv, försökte verkligen utan framgång att äga en lokal station, och tidningen har haft framgång genom den utmaningen som sändningen utgör. Han förutsåg inte elektronisk publicering men skulle verkligen ha uppmuntrat våra ansträngningar att vara en del av detta nya sätt att nå läsare.
Jag tror att han skulle ha log för att se att checken som vi betalade skulden på 22,5 miljoner dollar med var stämplad 'Barnett Bank', även om medlen faktiskt kommer från efterträdaren NationsBank, som faktiskt nu är Bank of America.
Banker har kommit och gått. Hans tidning, och skolan han skapade för att äga den, finns kvar. Vårt engagemang för att tjäna läsarna i Tampa Bays samhällen förblir oförminskad.