Watchdog Culture: Varför du behöver det, hur du kan bygga det

Av Butch Ward

Din redaktör skickar ett meddelande till nyhetsrummet: Vi måste göra mer 'vakthundsjournalistik.'

Bra ide. Men vad är egentligen vakthundsjournalistik?Orlando SentinelRedaktör Charlotte Hall, som sammanfattar synpunkterna från flera kollegor som träffades på Poynter förra veckan, uttryckte det så här:

'Vakthundsjournalistik är ett sinnestillstånd för hela tidningen: Journalistik som ger makt till människor.”

Vakthundsjournalistik är kärnan i en tidnings engagemang för public service. Mer än 30 förläggare och redaktörer, tillsammans med medlemmar av Poynter-fakulteten och representanter från de främsta public service-journalistikorganisationerna, samlades på Poynter förra veckan för att diskutera hur tidningar kan skapa nyhetsrumskulturer som låter fantastisk vakthundsjournalistik blomstra.

Konferensen, 'Creating A Watchdog Culture: Claiming An Essential Newspaper Role', kallades på begäran av American Society of Newspaper Editors och dess nya president, Rick Rodriguez från Sacramento Bee , som har gjort 'att släppa lös vakthunden' till temat för sitt presidentskap.

Efter öppningskvällens samtal med den undersökande reportern Seymour Hersh från New Yorkern och Mark Bowden, författare till ' Blackhawk ner ' och ' döda paul ”, tillbringade förlagen och redaktörerna nästa och en halv dag med att överväga de olika faktorerna som påverkar nyhetsrumskulturen och dess koppling till stor vakthundbevakning.

Redan från början betonade gruppen att tidningar måste bedriva vakthundsjournalistik för att kunna sköta sitt ansvar för public service. Det rådde också bred enighet om att pressen på redaktionerna att uppnå högsta standard för noggrannhet och rättvisa aldrig har varit högre.

Halvvägs i sina diskussioner bildade deltagarna små grupper för att diskutera sju av de frågor som redaktioner bör överväga när de utvärderar effektiviteten av deras vakthundkulturer. Här är deras reflektioner, som erbjuds journalistkåren i en anda av att hjälpa vakthundjournalistiken att blomstra:

Hur kan personerna i ett nyhetsrum mäta ett företags engagemang för vakthundsjournalistik? Vad kan en redaktör och utgivare göra för att understryka detta engagemang? Vilka åtgärder kan undergräva ett sådant engagemang?

Varje avdelning i företaget hör detta budskap: Watchdog-journalistik är en daglig public service av tidningen. Eftersom detta arbete måste vara av högsta kvalitet, kommer tidningen att erbjuda resurser, utbildning och icke-nyhetstillgångar (marknadsföring, etc.) för att genomföra det åtagandet. Styrkan i det engagemanget kan också mätas genom berättelsespel, genom vilken typ av människor vi anställer, genom den uppmärksamhet sådan journalistik får och genom årsslutsmätningar.

Förlaget och redaktören kommer att stå enade i sitt engagemang och prata om vakthundsjournalistik så ofta att det kommer att bli en del av kulturen.

Detta kommer att undergrävas endast om redaktören och förläggaren slänger varandra under bussen, om antingen blinkar eller – ännu viktigare – om de producerade berättelserna är av dålig kvalitet.

Mike Connelly, verkställande redaktör,Sarasota Herald-Tribune
Cheryl Dell, utgivare,Nyhetstribunen
Mike Levine, verkställande redaktör,The Times Herald-Record
Edward Manassah, utgivare,The Courier-Journal
John Mellot, utgivare,Atlanta Journal-Constitution

Hur kan läsare avgöra att deras tidning har en vakthundkultur? Hur kunde de identifiera eller mäta det? Vad ska de förvänta sig av en vakthundstidning?

Att etablera en vakthundkultur är en fråga om både uppfattning (att hitta sätt att förklara den kulturen för läsaren) och verklighet (att se till att kulturen är tydlig på sidan.)

1. Läsare bör förvänta sig att se berättelser som håller institutioner ansvariga; aggressiv pågående täckning; en skeptisk, undersökande attityd som sträcker sig genom varje berättelse och varje avsnitt av tidningen; uppmärksamhet på vad som finns under radarn såväl som till stora internationella och nationella berättelser; konsumentfokus; företagsrapportering.
2. Läsare ska känna att tidningen ser till deras intressen.
3. Tidningen uppmuntrar läsarnas feedback och anslutning, och upprätthåller tydliga, specifika och öppna vägar för detta ändamål, inklusive publicerade telefonlinjer och e-postadresser, en Tipline och en webbplats som erbjuder flera sätt att interagera.
4. Att uppmuntra en vakthundskultur innebär att tidningen också är villig att granska sig själv genom att anlita en ombudsman eller läsarnas advokat. När själva tidningen blir nyheter (på grund av affärsbeslut, Jayson Blairs, etc.) finns det en mekanism på plats som underlättar fullständigt avslöjande och täckning av dessa berättelser i tidningen.
5. Tidningen gör sitt uppdrag – och målen för vakthundsjournalistik – tydligt. Uttalanden om tidningens mål och dess etiska kod är framträdande tillgängliga i tryckt form och på webben. (Underskatta aldrig kraften i att förklara för läsarna vad vi gör.) Brandväggen mellan redaktionen och reklam är tydlig.
6. Tidningen låter läsarna veta, genom sitt innehåll och genom sin marknadsföring, att det är på läsarnas sida (med en sida från hur TV marknadsför sig själv).
7. För tidningar som hoppas kunna förtydliga eller skapa en vakthundkultur: Läsare har långa minnen. En kulturförändring etableras inte över en natt.

Roberta Baskin, verkställande direktör, Center for Public Integrity
Betsy Brenner, utgivare,Milwaukee Journal Sentinel
Anders Gyllenhaal, förläggare,Star Tribune
Joe Rowe III, utgivare och VD,The Free Lance-Star
David Warner, utgivare,Veckoplanet

Vilken roll kan innovation spela i en vakthundkultur? Hur kan det hända?

Att skapa en vakthundkultur är ett initiativ i sig. Vi börjar med att inte låta det svarta hålet i den institutionella processen styra vår agenda.

Vi måste vara mer innovativa när det gäller att bestämma vad vi täcker. Det är för lätt att låta rutinen styra vårt innehåll. Vi måste avinsulisera nyhetsrummet, bryta ner våra silos och involvera läsarna i vår agenda.

Vi kan använda teknik – online, multimediapartnerskap – för att söka berättelseidéer från samhället.

Att läsa är en frivillig handling. Vakthundsjournalistik – all kvalitetsjournalistik – måste vara mer tillgänglig, mer lättsmält för läsarna. Vi måste rama in våra berättelser med vår publik i åtanke, inte journalistiska tävlingar.

Våra berättelser är för långa, alltför ofta ogenomträngliga. Vi måste presentera våra berättelser med bättre grafik, design, informationslådor. (Vissa historier berättas bäst grafiskt; vissa historier kan bli diagram.) Och vi måste främja det. Vi måste använda Internet för att hjälpa till med berättande och uppföljande interaktion med våra läsare.

För mycket av vår vakthundsjournalistik känns som att skälla ut. Vi måste lägga mer energi på lösningar – inte bara problem. Vi måste bjuda in samhället – via Internet, genom partnerskap med sändningar, genom forum, för att hjälpa oss med detta.

Tekniken är vår vän.

Tekniken gör att vi kan vara mer tillgängliga – vi måste använda den. Vi måste nå ut till icke-läsare – ungdomar – för att säkerställa att vi når en bredast möjlig publik. Vi måste be samhället om idéer - vilka är de mest undertäckta berättelserna vi borde rapportera om.

Och vi kan använda teknik – till exempel våra webbsajter – för att prata med våra läsare om hur vi får berättelsen. Och vi kan använda deras hjälp för att göra det bättre.

Andy Barnes, styrelseordförande, Poynter Institute
Jeff Bruce, verkställande redaktör,Dayton Daily News
Doug Franklin, utgivare,Dayton Daily News
Diane McFarlin, utgivare,Sarasota Herald-Tribune
Storm Quarles III, förlag,The News & Observer

Till vem i ett nyhetsrum ska en redaktör anförtro arbetet med vakthundsjournalistik - vilka reportrar, fotografer, redaktörer? Vilken nivå av kompetens och engagemang förväntas?

Redaktören bör anförtro hela redaktionen att fullgöra ett uppdrag som vakthundsjournalistik. Om kulturen värdesätter vakthundsjournalistik kommer alla discipliner och nivåer att ta fram idéer och delta i processen.

• Reportrar: Alla reportrar, från nyanlända till förortsbyråer till misshandlade reportrar till undersökande veteraner, har ett intresse och ett ansvar i vakthundsjournalistik. Alla borde närma sig sina takter med en undersökande anda och leta efter den oberättade historien. Juniorreportrar som kommer med idéer bör få driva dem men samarbetas med mer erfarna reportrar som kan mentor och utbildar dem.
• Fotografer: Precis som med författare är fotografer en del av vakthundens rapporteringsprocessen. Fotografer bör se sin roll som att generera idéer och att vara fullvärdiga partners med ordet människor. Deras arbete förmedlar journalistik på en känslomässig nivå. Fotografernas kompetens kan variera kraftigt och måste noggrant matchas till reportrar på projekt. Till exempel kan individer vara olika lämpade för att hantera allt från farliga uppdrag till intima miljöer med barn.
• Grafiska konstnärer och designers: Deras roll att förklara saker visuellt och tydligt är särskilt viktig i långa projekt som involverar komplexa ämnen. De måste involveras i ett tidigt skede av ett projekt.
• Kopieringsredigerare: De fixar inte bara grammatiken, utan spelar också en viktig roll i att ge den sista uppsättningen ögon på en berättelse. Som rubrikförfattare måste de ha en klar och fullständig förståelse för berättelsen. De ska också få känna att de är en del av den undersökande kulturen och bidra med idéer. Redaktörernas skicklighet varierar mycket och även de bör ges utbildningsmöjligheter.
• Redaktörer: Från den assisterande stadsredaktören som tilldelar beatreportrar till projektredaktören som 'åtala' utredningsberättelser till den assisterande chefredaktören som förkämpar och orkestrerar projekt till chefredaktören som är ansvarig för att utveckla personalen, alla måste anförtros av deras redaktör med vakthundsjournalistikens arbete. Redaktören ska uppmuntra till samarbete, utbildning och lagarbete. Alla redaktörer är inte kapabla att leda stora projekt. De bör inte uteslutas från berättelser som deras reportrar kom från, utan de bör samarbetas med erfarna redaktörer. Sådant samarbete undviker territorialitet och utvecklar expertis.

Charlotte Hall, redaktör,Orlando Sentinel
Bo Jones, utgivare och VD,Washington Post
Marty Kaiser, redaktör,Milwaukee Journal Sentinel
Keith Moyer, utgivare,Star Tribune
Rick Rodriguez, verkställande redaktör,Sacramento-biet

Vilken roll bör policyer och system för nyhetsrum spela för hälsan hos en vakthundkultur?

Det är viktigt att ha policyer och system för vakthundsjournalistik – du klarar dig inte utan dem.

• Genomför utbildning som etablerar en vakthundskänslighet och utvecklar tekniker. Till exempelAtlanta Journal Constitutiongenomfört obligatoriska utbildningstillfällen om offentlighetslagen. Dessa sessioner gjorde inte bara fler människor medvetna om FOI-lagen; den slog också fast den typen av rapportering som en hög prioritet.
• När du genomför utbildning, var energisk med att förhindra avhopp för att förmedla vikten av vakthundsjournalistik.
• Inse att anställning är det första och viktigaste steget: överväg sökandens meritlista, deras engagemang och deras verktygslåda under en rigorös intervjuprocess.
• Få alla på samma sida - ibland kan vi inte tro vad vissa på nyhetsrummet inte vet.
• Hantera prestanda: Håll folk ansvariga för vakthundsrapportering på alla beats. Beröm utmärkt arbete och uppmuntra lärande och genomförande i ämnet.

Bennie Ivory, redaktör,The Courier-Journal
Ron Royhab, redaktör,Bladet
Barry Sussman, redaktör, Watchdog Project, The Nieman Foundation
Gil Thelen, utgivare och president,Tampa Tribune
Julia Wallace, redaktör,Atlanta Journal-Constitution

Vilka värderingar och antaganden bör förankras i en vakthundkultur?

Dessa antaganden bör vara väletablerade i ett nyhetsrum som är engagerat i vakthundsjournalistik:

• Watchdog-rapportering är avgörande för värdet av tidningen
• Vi är en pitbull, inte en pudel
• Watchdog-rapportering är en daglig händelse
• Alla har en insats
• Samarbete: Verket är delägt
• Watchdog-journalistikrapportering är vår franchise

Nyhetsorganisationer som är intresserade av att skapa en vakthundkultur bör främja följande värderingar:

• Rättvisa, sanningssägande
• Lita på men verifiera
• Samarbete mellan redaktörer och reportrar
• Smart risktagande
• Transparens i nyhetsrum och med läsare
• Att lära sig av misslyckanden
• En känsla av brådska
• Intellektuell ärlighet
• Att sätta ett specifikt mål och ge det hög prioritet
• Anställa undersökande redaktörer och reportrar
• Att bry sig om ditt samhälle

Peter Bhatia, verkställande redaktör,Oregonian
Ben Eason, VD, Creative Loafing
Brant Houston, verkställande direktör, undersökande reportrar och redaktörer
Janet Weaver, chefredaktör och nyhetschef,Tampa Tribune
David Zeeck, verkställande redaktör,Nyhetstribunen

Med alla de utmaningar som dagstidningar står inför idag, vilken prioritet bör vakthundsjournalistik ges? Finns det ett bra affärsargument som stöder det? Spelar det någon roll?

Vakthundsjournalistik är en unik styrka hos tidningar och är avgörande för vårt uppdrag. Därför bör det alltid vara bland våra högsta prioriteringar.

Det finns ett starkt affärsargument för vakthundsjournalistik, inte baserat på kortsiktig vinst utan på den långsiktiga idén om att vara väsentlig i samhällets liv. För att förbli väsentliga måste vi använda våra betydande resurser för att berätta för människor vad som verkligen händer och varför – för att komma till botten med saker och ting.

Utöver affärsargumentet är vakthundsjournalistik vårt kärnuppdrag och befäster vår betydelse och inflytande i samhället. Med den Pulitzerprisvinnande reportern Katherine Boo sa: 'Vi har ett ansvar att ge röst åt de röstlösa.'

Vakthundsjournalistik måste gå längre än stora projekt för att bli en attityd som genomsyrar allt vi gör. Vi bör utöka vår idé om vakthundarbete till lokal rapportering och frågor i livet för intressanta människor. Det är tanken att hålla de mäktiga ansvariga inför resten av oss - regeringen, välgörenhetssjukhus och andra - som tjänar allmänhetens intresse på ett sätt som verkligen intresserar allmänheten.

Len Downie, Jr., redaktör,Washington Post
Ed Jones, redaktör,The Free Lance-Star
Jim Moss, president och utgivare,The Times Herald-Record
Melanie Sill, redaktör,The News & Observer
Kathy Waltz, förläggare,Orlando Sentinel

KLARGÖRANDE:Den ursprungliga rubriken på denna artikel uppmanade redaktionerna att närma sig sin vakthundsroll mer som en pitbull än en pudel, en idé hämtad från artikeln. Jag bytte ut den rubriken (som jag hade skrivit och bifogat berättelsen i fredags) efter att ha hört från två läsare. En påpekade att redaktioner skulle vara olämpliga att byta ut en pudels intelligens mot pitbullens aggression. Den andra hävdade att den ursprungliga rubriken gjordes särskilt olämplig av fredagens dödliga pitbullattack på en 12-årig pojke i San Francisco. Poäng väl tagna, alltså den nya rubriken. –Bill Mitchell