Rosa Parks stämde Outkast för att ha döpt en av deras hitlåtar efter henne

musik

Det säger sig självt att båda rosa Parks och Utstött har haft en betydande inverkan på världen, om än på väldigt olika sätt. Rosa är en av de mest kända figurerna i den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Hon är känd för sitt trots mot orättvisa lagar som segregerar afroamerikaner. För Outkast krediteras duon för att vara en av de mest inflytelserika hiphop-låtarna genom tiderna som sträcker sig över tre decennier och sex album samt sex Grammys.

Artikeln fortsätter under annonsen

Så, vad sammanflätade dessa två väldigt olika men ändå slagkraftiga namn? Varför stämde Rosa Outkast när hon fortfarande levde? Fortsätt läsa för att ta reda på det.

Källa: Getty Images

Artikeln fortsätter under annonsen

Varför stämde Rosa Parks Outkast?

Redan 1998 släppte Outkast sitt numera klassiska album 'Aquemini'. Det finns en låt som sticker ut särskilt: 'Rosa Parks', som snabbt blev en favorit bland Outkasts lyssnare. Det är värt att notera att trots att låten bär samma namn som den historiska ikonen, fokuserar den främst på tanken på att bli mindre populär i rapspelet.

Men vid ett tillfälle på 'Rosa Parks' rappar Big Boi 'Ah ha, tyst det där tjafset / Alla flyttar till baksidan av bussen / Vill du stöta och sjunka med oss? / Vi den typen av människor som får klubben att bli crunk.' Hänvisningen till 'baksidan av bussen' är en tydlig hyllning till Rosas ökända 1 december 1955, trots mot Alabamas segregationslagar när hon vägrade att ge upp sin plats på en offentlig buss till en vit person.

Artikeln fortsätter under annonsen

I mars 1999 lämnade Rosas advokat, Gregory J. Reed, in en stämningsansökan mot LaFace Records, skivbolaget som Outkast arbetade med då, på uppdrag av medborgarrättsledaren. Den rättegången avslogs i tingsrätten senare samma år, vilket sporrade Gregory att slå sig ihop med andra advokaten Johnnie Cochran och överklaga. Domstolen fastställde dock återigen Outkasts rätt att döpa låten efter Rosa.

Källa: Wikimedia Commons

Artikeln fortsätter under annonsen

Det var inte förrän i augusti 2004 som Gregory bestämde sig för att lämna in ärendet igen, den här gången riktade sig både mot de inblandade skivbolagen och de butiker som sålde låten till ett skadestånd på fem miljoner dollar. I januari 2005, medan rättegången fortfarande pågick, avslöjades det att Rosa hade kämpat mot demens sedan 2002.

Under en intervju 2005 med Anslagstavla , sa Rosas systerdotter Rhea McCauley att hon trodde att resonemanget bakom Outkast-processen var tveksam.

'Jag är ingen läkare, men jag vet, demens eller inte, min moster skulle aldrig, någonsin gå så här långt för att skada några unga artister som försöker ta sig till världen', sa Rhea då. 'Som familj är vår rädsla att moster Rosa under sina sista dagar kommer att vara omgiven av främlingar som försöker tjäna pengar på hennes namn.'

Artikeln fortsätter under annonsen

Icke desto mindre gjorde Outkast och Rosas advokater upp den 15 april 2005, även pr. Anslagstavla . Etiketten gick med på att inte göra något fel, gick med på att arbeta med Rosa och Raymond Parks Institute for Self Development och betalade en hemlig kontant uppgörelse. Rosa dog några månader senare den 24 oktober 2005, 92 år gammal.

Källa: Getty Images

Artikeln fortsätter under annonsen

Fem år efter att Rosa Parks dog, reflekterade Outkast över hennes stämningsansökan mot dem.

Under en intervju 2010 med Creative Loafing , Outkast och besättningen som hjälpte till att göra 'Aquemini' talade mer ingående om vad som hände mellan dem och Rosas råd.

Övriga 3000 sa, 'Deras påstående var att vi använde hennes namn för att sälja skivor och vi tyckte att det verkligen inte var fallet.'

Hans poäng upprepades av ingenjör Neal H. Pogue, som berättade för publikationen, 'Det var lite konstigt, eftersom jag tror att Rosa Parks blev vilseledd. Hon blev vilseledd av sina hanterare. De ville bara att hon skulle få ut lite pengar ur det. Och [Outkast] menade inget ont, det var en hyllning. Men hennes folk kände att det var ett förtal.'

Gruppens DJ, Mr. DJ, höll med och sa: 'Det var aldrig meningen att det skulle vara en nedsättande låt mot Rosa Parks.' Han sa, 'Det gick aldrig ens över oss förrän vi hörde att det fanns ett klagomål.'