'Radio Atlas' transporterar poddlyssnare över hela världen

Jag lyssnar ofta på ljud medan jag gör något annat: kör bil eller arbetar eller städar mitt hus.

Eftersom min uppmärksamhet är delad lyssnar jag på poddar eller ljudberättelser inspelade på engelska för bekvämlighetens skull.

Naturligtvis är inte alla poddar inspelade på engelska. Men tills nyligen har det varit svårt att hitta och lyssna på erbjudanden från icke-modersmålstalare. Vissa kortare radiostycken använder voiceover-talang för dubbning, men det är vanligtvis reserverat för korta ljudklipp i ett stycke som rapporterats av en engelsktalande journalist.

Stiga på 'Radio Atlas .” Webbplatsen skapades nyligen av radioproducenten Eleanor McDowall, som hjälpte pionjären ' animerad radio 'produktioner i Storbritannien, och vem producerar BBC Radio 4:s dokumentärprogram' Genvägar ” som sitt dagliga jobb som senior producent på radioproduktionsbolaget Falling Tree Productions .

'Radio Atlas' är McDowalls senaste sidoprojekt, och det tillhandahåller engelskspråkiga undertexter för radiodokumentärer producerade runt om i världen. Jag har sett tre av hennes undertextade projekt hittills, och upplevelsen är en hybrid mellan att lyssna på ett radiostycke och att vara nedsänkt i en helt ny kultur. Jag glömde att jag läste undertexter vid ett tillfälle; det påminde mig om att gå på operan och att kunna förstå artisterna utan att prata italienska.

Jag gillar särskilt att 'Radio Atlas' valde att inte dubba över intervjuobjekt; det betyder att lyssnarna måste se undertexterna, men det betyder också att de kan höra alla subtila röstsignaler från originalhögtalaren. Finns det sätt att göra det till en ännu mer sömlös lyssningsupplevelse? Möjligen så – och att göra det skulle öppna upp alla möjliga nya sätt att tänka på ljudberättelser från hela världen.

Jag frågade McDowall om hon ville svara på några frågor om 'Radio Atlas', hur hon tänker kring översättning och vart plattformen kan gå härnäst.

'Radio Atlas' textar ljud från hela världen så att människor kan höra ljudverk på språk de inte nödvändigtvis talar. Hur hittar du materialet att översätta?

Till att börja med kontaktade jag producenter vars arbete jag redan kände från internationella tävlingar, eller som jag hade träffat och startat samtal med om spännande projekt de arbetade med. Min förhoppning, nu när den är igång, är att när fler människor snubblar över, kommer jag att kunna vända mig till en producents hjärna och upptäcka de spännande dokumentärer som jag inte ens skulle kunna leta efter. Jag har redan fått förslag på kinesiskt, walesiskt, irländskt, franskt och danskt ljud, så jag ser fram emot att undersöka dem.

Hur ser arbetsflödet ut och hur ofta planerar du att publicera?

Jag textar allt själv på Final Cut Pro, så det går långsamt. Men jag hoppas att det kommer att finnas minst tre nya textade filmer där uppe varje månad. När det gäller filmströmningssajter siktar modellen på att vara närmare Mubi än Netflix. Ett litet, kurerat utrymme snarare än en stor resurs.

Var fick du inspirationen till projektet?

Det kom från en personlig önskan att få tillgång till ett mer varierat utbud av dokumentärer, ett mer varierat utbud av stilar och tillvägagångssätt. Jag har varit så fascinerad, upphetsad och utmanad av en del av ljudet jag har hört på andra språk än mitt eget under de senaste åren att det gjorde mig ledsen att det inte fanns ett lättare sätt för det att bli en del av mainstream .

Jag hade sett undertextade ljud i evenemangsutrymmen tidigare, främst sammansatt av det fantastiska I The Dark Radio här i Storbritannien, och jag älskade hur uppslukande det kunde vara. Det tog det närmare en lyssningsupplevelse än en läsupplevelse, vilket jag hade tyckt att det kunde bli när du lyssnade med en pappersutskrift, och lät ljudet komma i förgrunden. Jag ville bygga en plattform för den typen av upplevelser så att dessa fascinerande dokumentärer kunde bli så lättillgängliga som möjligt.

Jag gillar verkligen att du ger originalspråket andrum i verket — att översättningen kommer genom bild istället för ljud. Hur kom du till beslutet att göra det, snarare än att ha voice overs ovanpå (eller istället för) originalmaterialet?

EM: Åh, jag tror att det för mig alltid måste vara text och inte ljud! All magi finns i ljudet — i de gravida pauserna, de sväljda snyftningarna, mellanrummen mellan orden. Om du dubbar över det så förlorar du den autentiska musiken, leveransen, den komiska timingen av högtalaren. Även om textning med text har sina komplikationer - det är fortfarande inte riktigt en ljudupplevelse, det är på en gång, och det kräver mer av en lyssnare än att bara slå på det trådlösa. Men förhoppningsvis, om utrymmen som iTunes, Soundcloud, Acast och Mixcloud börjar experimentera med sätt att göra detta så kan vi driva mot det mest naturliga sättet att sömlöst införliva det i lyssningsupplevelsen.

Finns det sätt för människor att uppleva dessa utan bilder? Spelas så mycket ljud genom en app eller genom bilradion, medan personen gör något annat medan han lyssnar?

Jag vet inte - men jag skulle bli nyfiken på att ta reda på det! Jag vet att program ibland återgår till andra språk (ersätter presentatören, lägger till ett lager av ljudöversättning till intervjuer), så det kan göras, men det som intresserar mig för tillfället är att komma så nära som möjligt upplevelsen av att lyssna på något på ditt eget språk.

Din första publicerade intervjun är med den belgiska ljudkonstnären Katharina Smets, som intervjuar någon baserad i Detroit. Jag har hört många intervjuer om Detroit, men aldrig en från någon i Belgien - och jag måste säga att jag verkligen gillade de tvärkulturella kopplingarna. Hur kom du över Smets arbete?

jag med Katharina Smets år sedan när hon hade kommit till London för att utforska radioscenen här borta. Hon spelade ett litet klipp från 'Writer' på en konferens jag var på förra året och jag var så fascinerad av dokumentärens dynamik. Det känns som att det sprakar av spänning. Jag måste också säga att idén om att höra Amerika från en outsiders perspektiv verkligen tilltalade mig också. Jag var så van vid att höra berättelser där amerikaner utforskade ett nytt utrymme, det var väldigt spännande att höra det omvända och att förstå vad som gör det till on air-översättningen och vad som inte gör det. Hennes översättning i voice-over är så intressant - poetisk snarare än bokstavlig, och den litar på att lyssnaren har förstått en viss mängd. Jag gillar den tanken, att det vi kan behöva av vår översättning är poesi och en känslomässig förståelse snarare än bara fakta om vad som sägs.

Veing åt ett litet annat håll, var söker du inspiration i ljudvärlden?

I dokumentärerna jag gör själv menar du? Mycket av mitt eget arbete börjar med musik, jag tror att det ofta sätter tonen för mig för en doc att spiral ut ur. Jag hade blivit besatt av ett musikstycke som verkade hålla den känslomässiga tonen av det jag ville och sedan försöka bygga en ljudvärld runt det...

Så mycket av den amerikanska poddsändningskulturen är centrerad på amerikansk poddsändning, och förutom en del från BBC är jag inte säker på att många känner till eller lyssnar på poddsändningar eller ljud baserade någon annanstans. Vilka poddar lyssnar du på?

Min favoritgrej för tillfället är en oberoende brittisk podcast som heter 'Tänkta råd' — den är gjord av en poet och filmskapare som heter Ross Sutherland och den är fylld med geniala idéer, udda ljudexperiment, sanna berättelser och bisarra dramer men ändå lyckas han på något sätt dra ihop det hela med en enhetlig ton (jag skulle börja med avsnittet ' Sex husfester ” om du vill prova).

Annat än det älskar jag experiment med ljuddrama i 'Serendipity' podcast (det är ett samarbete mellan Ann Heppermann och en av mina svenska favoritproducenter – Martin Johnson) såväl som krångligheterna och intimiteten hos 'Hjärtat' från Radiotopia. 'Ljudet är viktigt' av den danske producenten Tim Hinman (på engelska) har precis kommit igång och låter väldigt intressant och de australiensiska podcasterna “ Ljudisolerad ' och ' Radiotonisk ” är fyllda med uppfinningsrika idéer.

Åh och podden 'Adam Buxton'. ! Det här kan vara väldigt Storbritannien-specifikt, men det första som fick mig att bry mig om podcasting var en show med två komiker, Adam och Joe , på en alternativ musikstation här borta som heter Xfm. Jag tror i hemlighet att varje gång jag lyssnar på en ny podcast försöker jag bara hitta en ersättning för det Adam och Joe-formade hålet i min iTunes-app. Adam Buxton har nyligen startat en ny podcast på egen hand och det är en fullständig och fullkomlig glädje.

Vad jobbar du mer med?

I mitt vanliga arbetsliv ('Radio Atlas' händer bara på min fritid) är jag dokumentärskapare på det oberoende produktionsbolaget Falling Tree Productions . Så för tillfället arbetar jag på en BBC-dokumentär som handlar om balettdansares sista danser och förbereder mig för den nya serien 'Short Cuts', en dokumentärpodcast och BBC Radio 4-serie som jag gör med komikern Josie Long.

Var skulle du vilja se 'Radio Atlas' gå härnäst?

Jag skulle älska att plattformen skulle fortsätta att expandera, eventuellt bli ett öppet, sökbart utrymme för andra människors bidrag även längre fram. Jag skulle älska att det skulle vara en stor användbar resurs, ett kaninhål att falla ner i, där människor kan upptäcka nya sätt att göra radio, få tillgång till idéer och tekniker som de inte kunde någon annanstans.

Utöver det skulle min dröm vara att projektet inspirerar någon som är mer tekniskt kunnig än mig (helst ett av de stora ljudföretagen) att fortsätta driva undertextningsteknik och att bygga något som sömlöst kan integreras i en podcast-app. Jag skulle gärna se mer av en konversation kring hur vi textar, hur vi översätter, varför vi inte gör det så ofta och vad det mest naturliga sättet att uppleva ljud på ett språk vi inte talar kan vara.